onsdag 15 april 2009

Blogg D: Kampanjjournalistik på gott och ont

Det är en intressant företeelse det här med kampanjjournalistik. När en nyhetsredaktion kliver ur objektivitetslådan och börjar gasta ut sina åsikter vitt och brett är det främsta syftet att engagera den slumrande läsarskaran. Plötsligt tycker folk en hel massa saker som de inte tyckte igår och alla är märkbart färgade av den ensidiga nyhetsrapporteringen.

Jag är medveten om att ingen journalist är 100% objektiv men strävan borde ändå gå åt att presentera fakta och låta läsaren få en möjlighet att skapa sina egna åsikter ifred. När tidningar och annan media startar kampanjer (som t ex uppropet mot FRA-lagen, namninsamlingen för att få Dewit Isaak frigiven eller den enorma mediabevakning som ligger bakom begreppet "Klimathotet") blir jag som läsare mest irriterad över att jag inte får se verkligheten från alla sidor. Jag vill inte få utvalda delar presenterade framför mig i fetstil eller ett klagomail till någon minister färdigkomponerat och bara att klicka iväg.

För folk som kämpar på den "goda sidan" förstår jag att det är oerhört gynnsamt att bli hörsammad av exempelvis kvällspressen och många värdefulla gärningar utförs säkert i kampanjjournalistikens fotspår. Men vi lever i en orättvis värld och jag är övertygad om att många miljoner människor far illa varje dag utan att ens få en chans att få sin sak "prövad" i media. Vem ska bry sig om dem om allas blickar är riktade åt det enorma ljussken som media skapat?

Tänk om folk tröttnar på att inte få välja sina engagemang själva. Att hela tiden bli påprackade vad som är viktigt att bry sig om kanske skapar avtrubbade människor som inte orkar bry sig alls i slutänden.
Om alla andra bryr sig så räcker nog det och jag kan slumra vidare i min egen lilla värld.

5 kommentarer:

  1. Hej Jenny!

    Jag var som du lite inne på det här med alla de som inte blir uppmärksammade i media. De som syns i media är oftast de som är bra på att göra sig hörda, de får också uppmärksamheten. Det känns lite som det är mentaliteten hörs du inte så finns du inte som gäller.
    Du har en intressant slutkläm att det kanske bli för mkt i slutändan och folk tröttnar, vilket i sig är en lite skrämmande tanke men det skulle inte förvåna mig om det skulle bli så någon gång i framtiden.
    Det var ett mkt bra och intessant inlägg som fick mig att börja fundera i lite andra banor än de jag var inne på tidigare. Bra jobbat!!

    //Emma

    SvaraRadera
  2. Jag kan hålla med om att det är irriterande att bara få en sida av historien, att inte ens få möjlighet att bilda sin egen uppfattning. (Nu är det väl oftast så att man kampnjar om saker där den stora massan håller med, men man vill ju ändå ha nyanserna.)
    Och visst finns det absolut en fara i att servera färdiga åsikter, något jag inte tänkt på förut. Intressant!

    SvaraRadera
  3. Avtrubbning är, tror jag, redan idag något väldigt utbrett i samhället. Dagligen översköljs vi av en ofantlig mängd information och åsikter, en reaktion hos många kan vara att helt enkelt tvingas stänga av. Att inte orka. Jag tycker att du har en viktig poäng i att kampanjjournalistiken kan förstärka den här tendensen. Den kanske i bästa fall vinner folks namnunderskrifter, men den kanske underminerar ett djupare engagemang.

    /Annelie

    SvaraRadera
  4. Din syn på kampanjjournalistiken är väldigt viktig. Du tar upp saker som man faktiskt borde oroa sig för men som man kanske inte ens tänker på. Även om jag kan vara för att förmedla viss budskap med hjälp av media, så är det helt rätt att man inte kan servera färdiga åsikter.

    SvaraRadera
  5. Hej Jenny!
    Ett klokt inlägg i debatten. Jag tycker du tar upp viktiga saker och kanske framför allt när du skriver: "Tänk om folk tröttnar på att inte få välja sina engagemang själva. Att hela tiden bli påprackade vad som är viktigt att bry sig om kanske skapar avtrubbade människor som inte orkar bry sig alls i slutänden." Det är verkligen vad det handlar om, det är faran med kampanjandet. Det är inte bara orättvist utan även ohälsosamt för människans tankeförmåga i det långa loppet.
    Välformulerat och konkret! Bra!

    Vänligaste hälsningar,
    Sofia Brunzell

    SvaraRadera