Blogg B - Etikens gråzoner

Pressetik.
Vid en första anblick ser ämnet enkelt ut. Jag har min åsikt klar. Klart man inte får hänga ut folk i media. Sen gräver jag djupare i ämnet och inser sakta att etik i media innehåller så många olika synvinklar. Det finns för många för och nackdelar för att klart kunna urskilja vad som faktiskt är rätt och fel.

Kortfattat finns det två läger. Det ena tycker att man ska lämna ut alla tänkbara uppgifter om alla inblandade vid intressanta händelser. Man menar att detta kan förenkla polisens arbete vid brottsutredningar och skydda allmänheten från till exempel sexförbrytare.
Den andra sidan är helt emot detta mediala skvaller. De anser att alla har rätt till integritet och att även folk i förbrytares omgivning drabbas hårt vid publicering av namn. Många gånger lockas även folk att ta lagen i egna händer och befria samhället från exempelvis pedofiler.
Samtliga medier följer de speciella etikregler som branchen tillsammans utvecklat och som ligger till grund när beslut om publicering av känsliga uppgifter ska tas. Dessa spelregler för press, tv och radio är greneröst tilltagna och kan tolkas efter eget tycke så i slutänden är det ändå upp till redaktionerna själva att välja ut vad som är relevant information och vad som inte är det.

Jag hamnade själv omedvetet i den här etiska gråzonen när jag skrev min Nyhetsartikel 2. Jag hade varit på en misshandelsrättegång där den åtalade var gästarbetare från Litauen och detta nämnde jag sen när jag skrev min artikel. När en kurskamrat kommenterade att denna information inte var relevant för artikeln var jag tvungen att sätta mig och fundera. Hade jag tanklöst hängt ut en annan människa eller hade jag publicerat allmännyttig information?

Jag kan börja med att svara på frågan varför jag valde att ta upp mannens ursprung.
Den här rättegången jag bevistade var 4 timmar lång. 3 vittnesmål hans med och det var över lag en tråkig historia som kanske kunde lösts på annat sätt än genom utdragna tingsrättsförhandlingar. När jag skulle komprimera dessa timmar till 2000 tecken var jag tvungen att gallra hårt i allt det jag ville berätta. Vissa saker valde jag att utelämna helt. Språkfrågan var en sån sak.
Att den åtalade kommunicerade med rätten genom en tolk fick mig att känna att det saknades information. När de litauiska orden översattes till en allt annat än perfekt svenska kan helt enkelt inte alla nyanser i ordval kommit med. Jag fick den uppfattningen att detta i slutändan påverkade hela målets utgång. Hade den tilltalade fått berätta med sina egna ord istället för tolkens så hade vi som lyssnade kanske fått en anna bild av hela händelsen.
Utöver detta så var brottet i sig helt beroende på mannens ursprung. Han hade länge blivit illa behandlad av lokalbefolkningen och den här sista händelsen, som misstolkades just på grund av de inblandades oförmåga att förstå varandra språkligt, var droppen som fick bägaren att rinna över.
Hade den åtalade pratat samma språk som offret, befunnit sig på trygg hemmaplan och känt samhörighet med lokalbefolkningen så hade det här brottet aldrig skett. Det anser jag är tillräckligt för att publicera mannens härkomst.
Som negativ reaktion av publiceringen kan man kanske misstänka att ortsbefolkningen kommer behandla även oskyldiga gästarbetare ännu värre efter det här.

Jag tycker fortfarande att det är fel att hänga ut folk med namn och bild men inser samtidigt att gränsdragandet mellan den information som bör nämnas och den som bör uteslutas varierar stort från fall till fall. Att ha is i magen och vänta några dagar är svårt i det mediala spelet men kan rädda någon oskyldig från att få sitt liv förstört.
Till slut: Varför känns det inte förvånande att de tidningar som förlitar sig på lösnummerförsäljning är snabbast med att hänga ut såväl skyldiga som oskyldiga. I en marknadsekonomi är det ju visserligen den som betalar som sätter reglerna men vissa saker behöver faktiskt inte allmänheten få serverat.

inför blogg B

Till dem som ska kommentera Blogg B. Av diverse anledningar är inlägget inte klart än. Jag jobbar febrilt på att få ut något kommenterbart så snart som möjligt.

Blogg A - Nyhetsvärdering

Efter att ha läst Bengt Johanssons studie av nyhetsvärderingar vid svenska nyhetsredaktioner läser jag mitt Svenska dagblad med vidöppna ögon. Varje nyhetsartikel och varje reportage granskas med nyväckt intresse. Vad var det som fick just de här nyheterna att ta plats i just den här veckans tidningar?

Veckans följetong är bränderna i Australien. Redan söndagen den 8 februari berättar Svd om dem första gången. En knapp halvsida långt bak i tidningen ges åt den avlägsna nyhet som inte är speciellt ovanlig. Det är ju inte första gången det är skogsbränder i Australien och det ligger trots allt på andra sidan jordklotet.

Redan dagen efter har det konstaterats att det här inte är vanliga skogsbränder. Det här är ”den värsta brandkatastrofen i Australiens historia” står det på tidningens framsida under en snygg bild på en brandbil mitt i eldinfernot. Nu har nyheten fått en oväntad vändning och får ett helt uppslag. Det här är ingen katastrof utan en Katastrof.

På tisdagen har Svd fått kontakt med en präst i Svenska kyrkan i Melbourne. Detta placerar medvetet händelsen närmare läsaren. Svenska kyrkan är något vi kan relatera till och bränderna hotar nu något nära oss istället för anonyma australiensare 1600 mil bort. Denna vinkling höjde nyhetsvärdet så pass att man valt att lägga artikeln redan på uppslaget sida 6-7. Man har även fått tag på bra bilder vilka kvalificerar in på bildkravet sida 7.

Till onsdagens tidning har inget nytt hänt. Man nämner i förbigående att det var pyromaner bakom bränderna men det märks tydligt att detta är en nyhet som läsaren förväntas redan känna till. Torsdagens tidning innehåller en liten nyhetsnotis från TT. Den rör mest svårigheterna att identifiera kroppar och på sista raden kan man läsa att 23 av de nu härjande 33 bränderna fortfarande inte är under kontroll. Det brinner alltså fortfarande kraftigt men själva nyheten är död.

På fredagen har Australien fått lämna över utrikessidorna till Kina. Det handlar om extrem torka som drabbat 4 miljoner människor. Det här är ingen dagsfärsk nyhet och då man hänvisar till en rapport från Världsbanken från 2008 så kan misstänka att artikeln legat klar ett tag men fått lämna plats åt andra viktigare nyheter som exempelvis Australienbränderna.

Varför just Kina bedömdes ha tillräckligt nyhetsvärde för att publiceras beror på en mängd faktorer. Att det finns en engagerad journalist på plats är förmodligen mer orsak till än en slump. Man kan misstänka att utan denna journalist, bosatt i Kina, hade det inte blivit någon artikel alls. En egen expert och en nyhet som inte behandlats av andra medier är troligtvis tillräckligt för att låta den ta plats i tidningen.

Utöver det har texten vinklats mot de ständigt aktuella klimatproblemen. Konsumtion, miljöförstöring, urbanisering och växthuseffekten framställs som de direkta orsakerna bakom torkan. Denna artikel har blivit tilldelad en helsida vilket kan motiveras med tillgången till passande bildmaterial.