Blogg D: Kampanjjournalistik på gott och ont

Det är en intressant företeelse det här med kampanjjournalistik. När en nyhetsredaktion kliver ur objektivitetslådan och börjar gasta ut sina åsikter vitt och brett är det främsta syftet att engagera den slumrande läsarskaran. Plötsligt tycker folk en hel massa saker som de inte tyckte igår och alla är märkbart färgade av den ensidiga nyhetsrapporteringen.

Jag är medveten om att ingen journalist är 100% objektiv men strävan borde ändå gå åt att presentera fakta och låta läsaren få en möjlighet att skapa sina egna åsikter ifred. När tidningar och annan media startar kampanjer (som t ex uppropet mot FRA-lagen, namninsamlingen för att få Dewit Isaak frigiven eller den enorma mediabevakning som ligger bakom begreppet "Klimathotet") blir jag som läsare mest irriterad över att jag inte får se verkligheten från alla sidor. Jag vill inte få utvalda delar presenterade framför mig i fetstil eller ett klagomail till någon minister färdigkomponerat och bara att klicka iväg.

För folk som kämpar på den "goda sidan" förstår jag att det är oerhört gynnsamt att bli hörsammad av exempelvis kvällspressen och många värdefulla gärningar utförs säkert i kampanjjournalistikens fotspår. Men vi lever i en orättvis värld och jag är övertygad om att många miljoner människor far illa varje dag utan att ens få en chans att få sin sak "prövad" i media. Vem ska bry sig om dem om allas blickar är riktade åt det enorma ljussken som media skapat?

Tänk om folk tröttnar på att inte få välja sina engagemang själva. Att hela tiden bli påprackade vad som är viktigt att bry sig om kanske skapar avtrubbade människor som inte orkar bry sig alls i slutänden.
Om alla andra bryr sig så räcker nog det och jag kan slumra vidare i min egen lilla värld.