Blogg E - The elements of journalism

I samma stund som tekniken började ta mer tid av människors liv började också informationsflödet i samhället förändras. Istället för envägskommunikation mellan exempelvis en större tidning och dess läsare kan nyheter och information numera hämtas från oräkneligt antal källor. Att varenda människa idag kan vara sin egen hobbyjournalist skärper kravet på läsaren. När ingen längre granskar sanningshalten i till exempel ett avslöjande blogginlägg krävs det att läsaren själv står för granskning och sållande i det enorma nyhetsfloder som publiceras på internet.

När den stora massan upptäckt att den är fri att inhämta sin egen information öppnas fältet för baktankesjournalistik och köpta skribenter men även för artiklar, ämnen och vinklingar som aldrig skulle fått sin röst hörd i de gamla medierna.
För att försöka få en överblick vad god journalistik innebär och vad journalister och medier ska sträva efter i sin nya jakt på nya digitala uttrycksformer samlades ett antal amerikanska nyhetspampar och diskuterade fram grunden till boken The elements of journalism, sammanställd av Bill Kovach & Tom Rosenstiel.

Genom att titta på nyhetsjournalistikens historia och värden genom tiden lyckades man urskilja de 10 viktigaste punkterna bakom journalistik som klassas som god. Jag tänkte först reflektera lite över samtliga punkter men insåg sen att det skulle bli extremt mycket text och väldigt synd om de stackare som åkt på att kommentera just mitt inlägg den här gången så jag valde att hålla nere reflektionerna till de punkter som engagerat mig mest genom hela kursen. Sanningen, objektiviteten och den där viktiga möjligheten för läsaren att skapa en egen åsikt.

Inte helt förvånande är anses sanningen vara stommen bakom nyhetsrapportering. Att presentera sanningsenlig fakta på ett subjektivt sätt klassas fortfarande som sant så länge man inte tummar på den ursprungliga faktan. Redan här stöter de nya sociala medierna på sina första tveksamheter. En tidningsartikel har förhoppningsvis granskats av någon mer än författaren innan den hamnar i tryck och ansvaret mot läsaren värderas högt. En bloggare kan däremot skriva nästan vad som helst. Även om en bluff blir avslöjad förr eller senare kan en lögn snabbt få ett eget liv på internet.

Att en tidnings främsta lojalitet ligger till sina betalande läsare är självklart men på senare tid märks också en viss lojalitet mot reklamintäkterna. Om de döende papperstidningarna inte aktar sig kommer snart reklamen dra in mer pengar än läsarna och för vem kommer journalistiken bedrivas då? Att se läsarna som kunder istället för publik skapar ett försäljningsläge som även det påverkar urvalet av publicerat material. Sociala medier däremot kan ofta ses vara lojala mot läsarna. I samma stund som en bloggare inte längre skriver för sina läsare så kommer läsarna gå vidare till nästa blogg. Givetvis påverkar konkurransen även en bloggares urval negativt. Material som aldrig borde publicerats kanske ändå läggs ut bara för att få stå kvar i ett falnande rampljus.

Sociala medier handlar ofta om att sprida information om sådant som verkligen egnagerar en själv. Att vara personligt involverad kan bidra till en värdefull personligare vinkling på materialet men innebär också en risk att tumma på den lilla objektivitet som människan ändå är kapabel till. Här har de nya medierna en enorm styrka i att de innebär en ständig dialog mellan läsare och skribent. Objektiviteten går att byta ut mot subjektivitet från många källor. Om många får ge just sin del av historien ges läsaren en betydligt mer objektiv översikt än den som en vanlig journalist försöker uppnå på liknande sätt. Även om journalisten baserar sitt arbete på många olika röster så kommer ändå en subjektiv sållning ske när artikeln väl skrivs. I de sociala medierna får alla sin röst hörd. Ingen blir bortsållad även om det precis som i verkliga livet är så att den som skriker högst hörs bäst.

Jag jobbar ju bland annat med distribution av morgontidningar och den vikande upplagan som diskuteras så flitigt märks tydligt på vissa distrikt. Om jag utgår ifrån att de som inte längre läser papperstidningar skaffar sig nyheter på andra sätt så verkar utnyttjandet av alternativa nyhetskällor vara både en klass och en generationsfråga. I stadens rikemansområden läser folk minst en och många gånger upp till 3 olika morgontidningar. Tittar man däremot på studentområdena så går det som bäst 3 studenter på varje morgontidning. Pensionärsområden läser oftast lokaltidningen medans invandrartäta områden inte läser någon svenska morgontidning alls. Givetvis har jag generaliserat hårt men det säger ändå en hel del om hur framtidens nyhetsmedier inte kommer vara morgontidningen som vi känner den i pappersform.